Luciamorgon. Som traditionen bjuder kom svärföräldrarna hit i gryningen med fika. Vi såg luciamorgon ihop. Efter det drog vi iväg till Öppna förskolan där Aron gjorde premiär i luciatåget. Jag stod bakom beredd på att han inte skulle gilla uppmärksamheten. Han verkade dock trivas på scenen. Gjorde rörelser och kostade till slut på sig att dansa lite. Då hör jag bekanta ljud från publiken. Elia sjunger med så gott han kan. Klart han gör det. Han har ju varit med och övat sångerna han med. Luciamorgon. Med föräldraögon har lucia blivit något annat. Det kände jag idag. Lucia är uppvisningens högtid. Små barn kläs ut till olika figurer. Ställs upp på rad och sjunger fina sånger. En del rent banala, andra med djupt existentiella texter. Släkt och vänner sitter med kaffekopp och lussebullar och försöker få ett bra foto i dunklet. Lucia är fikats högtid. Och idag, just nu för oss, känns lucia som en riktig myspys dag. Även om sockernivån är på topp. Dom där små nissarna mig upp över öronen lycklig!
1 kommentar:
Den där bilden gör mig så glad. Längtar så efter dessa nissar.
Skicka en kommentar