21 januari

Också känd för att vara kramens dag. Enligt mina förfäder är detta dagen då solen orkar sig över Storberget, vilket kan beskådas från min föräldrars hus. Ett sant vårtecken som får en att hoppas. Detta är dagen då min svåger föddes. Alltså inte idag precis då utan för x antal år sedan. Detta är också dagen då mannen föddes. Solen gick upp och det blev dag. Mannens mormor fick, eftersom hon hade hand om mannen så mycket när han var liten, välja vilket andranamn mannen skulle ha. Hon hade fattat tycke för den där versraden som var ett citat från några Kinamissionärer om jag minns rätt. Dom dära missionärerna, om dom nu var missionärer, hade utifrån den textraden, som säkert var längre och mer ordrik, gett ett av sina barn namnet Dag. Mannen fick därför heta Dag i andranamn. Saker med en historia blir ofta finare. Solen gick upp och det blev dag. När det blev dag här denna lördag hade vi varit vakna till och från hela natten på grund av ett febersjukt 10-månaders barn. Det gråtande barnet som vi kan kalla honom idag. När mannen skulle få sitt paket grät fortfarande gråtande barnet och det större barnet började gråta eftersom paketet inte var till honom. Åh, vad det är mysigt med barn! Vi fick färska frallor levererade i brevlådan och det förhöjde frukosten, men sänkte tyvärr inte volym på det gråtande barnet, som ibland fick gråthjälp av brorsan. Det blev en trevlig dag ändå. Kalasfika. Fick till slut ringa sjukvårdsrådgivningen och få rådet att ge gråtande barnet en tesked vätska (kaffe?) varannan minut. Det, och att mina föräldrar stannade, hjälpte. Det gråtande barnet försvann och ersattes av det lilla stackars sjuka barnet. Samtidigt som vi tittade på presskonferens. Livet kan bli så intensivt på nära håll att man tappar perspektiv. Jag har funderat på den här frasen "det kunde varit värre". Varför säger man så? Är det ett slags försvar? Eller för att liksom undröja eventuella tvivel att det är så synd om mig som går igenom det här? Livets baksidor smäller på oss alla på olika sätt. Det får vara jobbigt. Jag behöver inte jämföra mig med den mest extrema situation jag kan tänka mig. Bläddrade igenom mannens grattiskort innan jag la mig. Det var inte bara en hög av presentkort på skidor. Det var en hög av kärlek. Febern är på besök här som topping på vardagsslitet. Den hamnar dock i skymundan när jag tänker på allt gott som drabbar oss. Känner sådan tacksamhet över familj och vänner! Du gör livet mitt större!