Varning för virrvarr

Mannen bär ner julen till källaren. Jag känner pirret i magen inför att vardagen drar igång på måndag. Ett pirr av vemod och ett pirr av glädje. Hejdå lata morgontimmar! Hej hopp väckarklockan! Imorgon har församlingen, storfamiljen, årsmöte. Eller årshögtid kanske är mer korrekt? Jag ska dela med mig av lite tankar jag har inför året ur ett barn- och familjperspektiv. Just nu spretar mina tankar kors och tvärs och överallt. Men det kanske är så livet är? Den här underbara kvällspromenaden i snön som en halvtimme senare byter scen med nattning som känns evighetslång med barn som gråter och försöker fly från sin säng som sedan övergår till en stilla stund med tända ljus och te från NK som störs av samtal om pengar som inte räcker och sedan ska tvätten hängas. Avslutningsvis kryper jag nyduschad ner mellan rena lakan och tänker att det enda som saknas är att golven skulle vara skurade med såpa.