Finns det större sängar?

Dom sover nu. Mina små juveler. Den ene reagerar på minsta rörelse, den andre snarkar som en gammal människa. När dom ska somna på kvällen känns det ofta som en kamp. Som att jag har världens minsta tid och bara vill få det överstökat. Nu när sömnen råder, skulle jag kunna lyfta upp dom bara för att få andas in deras underbara väsen. Det är så märkligt den här kärleken. Några nätter på raken har vår säng varit belamrad med hela familjen. I tanken, eventuellt, är det mysigt. Den ene sonen vill ligga nära mamma, den andre vaknar så fort man rör honom. Mamman, ja hon vill bara sova. Det slutade i natt med att jag la mig skavfötters med övriga familjen. Ibland är det bra att vara kort. Lite benutrymme har sällan varit ett bekymmer för mig. Dom sover nu. Mina små juveler. Hur skönt det än är, så längtar jag redan efter att få vara nära dom igen. Efter en god natts sömn i rymlig säng.