Tack för i helgen!

Stänger dörren till en fin helg. I lördags, alltså igår, var första lediga dagen tillsammans för jag och mannen på väldigt länge. Det blev en långpromenad till second hand där vi åt korv och fikade tillsammans med mannens föräldrar. Det gemytliga med kaféet där är att man pratar med alla förbipasserande som man känner. Det är som ett enda stort mingelparty. I anslutning till kaféet ligger passande nog barnavdelningen där Aron fördrev större delen av tiden. På kvällen kom mannens föräldrar hem till oss och tog hand om våra barn medan vi drog iväg på middag på stan och sedan bio. Oj, så roligt det var! Idag har jag och mannen åkt skidor, vi har ätit hos hans föräldrar och haft goda vänner på fikabesök. Lagade kalops till middag som final på en mysig helg. Det är skönt att ta det lugnt, men det kan vara skönt att göra någonting också. Det ligger en avslappning i även det. Att få umgås ensam med mannen är så värdefullt. Att få äta middag tillsammans utan att samtidigt mata, torka, muta, trösta. Att se film tillsammans utan att pausa för att en behöver springa en trappa upp och ge napp till gråtande barn. Att åka skidor tillsammans och skratta åt den frånvarande konditionen. Vardagligheterna tar så mycket plats. Det gäller att armbåga sig fram så att vi alltid har utrymme för varandra. För det som är vi.