Att våga är att förlora fotfästet en liten stund...

Bloggar med älvsutsikt. Inte fy skam. Är hos mina föräldrar igen. Fick idag frågan av en man som bor här i krokarna om det inte var lika bra att vi flyttade hit. Kan man ju tycka ur hans perspektiv. Idag har jag och mamma sålt grejer på en loppis här i byn. Självklart gillade jag det. Självklart såg jag massa saker jag själv ville köpa, så någon större vinst är det inte prata om. Till loppisen kom mina vänner som gått mot strömmen och flyttat från kust till inland. Dagen när dom åkte upp med första flyttlasset stannade dom till hos oss. Bilen var fylld till bredden. Sonen deras var missnöjd att kaffemaskinen skulle trängas mellan honom och hans syster. Han kunde ju inte spela innebandy i bilen då... När dom åkt sa jag till mannen att det är ändå någonting speciellt med uppbrott. Någonting kittlande. Mina vänner har fått jobb båda två och barnen har fått plats på en gång på en förskola. Jag är ju som jag är. Jag tror att nån med lite mer power haft ett finger med i spelet. Eller typ hela handen. Det är modigt att våga flytta. Ibland är det modigt att stanna kvar. Jag ska sova nu. Eller i alla fall göra ett försök. Jag råder inte riktigt över det just nu.