Alla vuxna bakar inte

Efter en dag när jag inte tyckte att jag fick så mycket gjort, hämtade jag upp det rätt fint på kvällen. Det har bakats bullar, gjorts storkok på fiskgryta för bebis och mixat havregryn för att det ska gå snabbare att göra bebisgröten. Sådärja. Då har man ont i nacken även idag. (Jag brukar inte ha ont i nacken varje dag, men det lät bara så där Skäringer-bra.) Alltså det är ändå intressant hur den miljö man växer upp i liksom blir ens norm. Ta till exempel det här med bakning. Jag är uppvuxen med en mamma som har bakat massor i tid och otid. Så jag blev faktiskt lite förvånad när mina jobbarkompisar pratade om att dom inte bakar. Jobbarkompisar i samma ålder som min mamma ungefär. Att det skulle vara ett problem eller ett besvär att baka. Nu har jag mognat som människa sedan jag tog första klivet in i arbetslivet och vet att alla inte bakar, men att dom kan vara snälla ändå. Min granne till exempel. Han kanske bakar, det vet jag inte. Han har i alla fall klippt vår gräsmatta idag. Helt spontant. Jag blev så chockad av vänligheten så jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hoppas jag sa tack. Ett tack också till er som läser här och som den senaste tiden visat omtanke. Det betyder mycket!