I måndags när stormen passerade

I måndags skulle mannen åka till en mässa i Tyskland med två kollegor. Jag skulle ta sönerna och åka till mina föräldrar. Min syster med dotter och hund skulle komma på middag först. Eftermiddagen var lugn. Aron satt framför tv:n. Jag måste väl börja erkänna vad bra den där manicken är ändå. Jag hinner laga mat liksom. Elia satt i babysittern och var tillfreds med tillvaron. Då, kommer mannen hem från jobbet bara för att byta jacka eftersom frun sagt till honom att ta en annan jacka och även införskaffat en halsduk till. Curling eller kärleksfull handling? Han lyfter in barnvagnen i bilen också med hjälp av min syster som anländer i samma veva. Alla hamnar i hallen. Aron fattar att pappa ska åka och blir ledsen eftersom han nyss blev glad över att han kom hem. Systerdottern som är sjuk gråter hon med. Kanske av trötthet. Hunden lägger en pizza av sällan skådat slag på dörrmattan. Jag står i köket och sprättar bort tvättlapparna från mannens nya halsduk. Det känns som ett mindre kaos. Då plingar det på dörren och mannens kollega kommer in. Hunden skäller. Barnen gråter. De vuxna svettas och försöker vara artiga. Då sticker mannens chef in huvudet genom dörren och tittar på min syster och frågar om det är hon som är frun. Nej, säger min syster samtidigt som hon torkar bort hundspyan. Jag uppenbarar mig i hallen, sträcker fram handen mot chefen och säger att det är jag som är frun. Hejdå, hejdå, dom försvinner iväg och halsduken följer med. Aron gråter och tittar i fönstret. Sedan blir allt lugnt igen. Vi sätter oss och äter middag. Mannen skickar ett sms: "Blev som rörigt."