Hejdå 2011

2011. Det här var året då vi var trötta. Det har jag förstått när jag tittat i backspegeln. Trötta på att mannen haft ont i ryggen hela tiden så han inte kunde sova, lyfta barn och uträtta dom praktiska göromål han skulle vilja. Trötta på allt som rördes upp kring Arons mående. Trötta för att vi fick ett litet barn. Trötta för att det blev så konstigt på jobbfronten för mannen. Trötta för att livet pågår hela tiden och drabbar dom i vår närhet på ett brutalt sätt. 2011 var också året då mannen fick ett namn på sin smärta och medicin som radikalt förbättrat vår vardag. Det var året då Aron lärde sig gå och vi blev omfamnade av både förskola och sjukvård. 2011 var året då vi fick gåvan Elia. Ett underverk! Det var året då mannen tog examen, fick massa extrajobb på macken och vi beslutade att han skulle vara hemma efter jul och att jag ska ut i arbetslivet. Detta var också året då flera av våra favoriter meddelat att dom väntar barn. Dessutom förlovade sig min syster på självaste julafton. Vilket år 2012 kommer att bli! Skakar av mig dammet från 2011, pussar mannen gottnyttår och ser hoppfullt på framtiden! Det bästa ligger framför!