Hade gått några timmar på förmiddagen och jag började känna starkt kaffesug. Sonen hade ätit. Jag bytte på honom, satte på honom kläder och la honom i sin säng. Tänkte att han kanske skulle sova en stund. Bäddade vår säng och kände att gränsen nästan var nådd. Jag behövde en kopp nu! Startade vattenkokaren(Dricker presskaffe när jag dricker ensam, brygger om det är fler). Snart, snart kaffe. Härliga känsla! Plötsligt är det något som bubblar ikapp med vattenkokaren. Kaffet får dröja ett tag till. Blöjbyte...
3 kommentarer:
Man känner vem det är som verkligen bestämmer nuförtiden. :)
Anna: Absolut! Och den som bestämmer är betydligt viktigare än en kopp kaffe! Även om det känns så typiskt just när det händer!
Miriam, du får komma hit så ska jag fixa kaffe och kaka!
Skicka en kommentar