Festen kan börja! Gott nytt år!

I en annan del

Vi flyttade sängen till andra sidan av rummet igår. Fatta vilken vanemänniska jag är! Jag tyckte det lutade, att det var lite otäckt att ligga på den sidan av dörren och störde mig lite på att belysningen utifrån blev annorlunda. Varför känns det som att världen snurrar bara för att man sover i en annan del av sovrummet? Tänk ändå, jag sov väldigt gott. Undra just om sonen påverkades av detta, för han sov väldigt gott han med och väldigt länge. Jag hann dricka morgonkaffe/förmiddagskaffe innan han gav upp sitt morgonskri.

Sovrummet som börjar vakna till liv

Eftersom vi i stort sett är färdiga med hallen, har vi förflyttat oss en trappa upp. Nu är det vårt sovrum som ska få sig nya tapeter, vitt trägolv och lite annat piff. Idag bröts klickgolvet bort, lite slöseri kanske men vad gör man inte för en skatt, och ett hederligt brädgolv fick åter se dagens ljus. Det hederliga brädgolvet ska som sagt bli vitt. Ser så fram emot att få till sovrummet som hittills till synes bara varit en bortglömd del av hemmet. Mitt tillfälliga sängbord anas på bilden. Det är mannens morfars dirigentpall. Det är bra. Då kan vi snarka i takt.

Australien, hör du mig?

De 2 första åren som jag och mannen var tillsammans, var vi inte tillsammans. Då var han i Australien och utbildade sig till pilot. Ungefär så långt bort som man kan komma. Turligt nog upptäckte vi Skype som förenklade tillvaron och kommunikationen för oss. Distansförhållande skulle jag kunna skriva många inlägg om, men jag tror jag avstår. Den tiden är över skönt nog. Även om vi inte alltid är på samma ställe, så är vi inom samma tidszon. Idag blev jag nostalgisk när jag hörde uppringningstonen på Skype. Har nämligen pratat två gånger med min bror och en gång med hans fru idag via Skype. Videosamtal. Aron tyckte om det! Jag har kommit på att det kan vara en bra barnvakt. Jag satte honom i barnstolen och ringde upp Frida. Sedan kunde jag fixa klart middagen medan dom pratade! Strålande! Något som inte varit strålande idag är vädret. Nästan minus 30 grader. Vad ska det vara bra för?

Ett inlägg från vänstern

Bloggar med en hand. Den andra handen används till att hålla sonen i handen. Visst låter det mysigt? Tända ljus. Kaffe. Ledig dag. Att det bara är några minuter efter hysterisk gråt glömmer vi bort. Jag tänker att det bara är ett barn än så länge. En del har flera. Ganska tätt. Hur hinner man med? En applåd till er som kämpar! Vet att några av er läser den här bloggen. Idag ska vi ut på stan med en god vän och kolla in rean. Vi kom hem igår. Till det välbekanta fluffet i duntäckena. Och kudden som är så där hård som den ska vara. Det var det sista jag tänkte innan jag somnade. Hemma bäst.

Läs en bok

(bilden är från bokus.com)

Jag vill läsa mer, men gör det ändå inte. Har inget att skylla på. Det blir bara inte av. Fast lite läser ja ändå utöver statusuppdateringar på facebook och bloggar. Den här boken. "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2". Handlar om det här med flickor och pojkar och hur vi bemöter dem. Intressant och lättläst.

Julen är här, i två barns glada ögon bor den...

Jag känner mig rätt skyldig. Jag som jobbar och blev smittad av magsjuka på jobbet, smittade min familj och till slut i stort sett hela storfamiljen också. Vi är 11 stycken som firar jul ihop. 3 av oss var magsjuka för en vecka sedan. 5 stycken har blivit magsjuka nu under julhelgen plus att 2 stycken haft symptom som kan kopplas till denna sjukdom. En slags jul det med. God? Tungt för oss friska som måste kämpa i oss all mat och godis själva. Men hur det nu än är, så glimmar det i dessa två små nissars ögon mest hela tiden. För mig gör dom julen.

Hitta guldet!

Det är ju inte varje helg som hela familjen är sjuk. Fast varje helg eller vardag är det inte hipp hurra ändå. Livet påverkar oss alla. Hela tiden. Har tänkt på det särskilt i helgen. Att fånga guldstunder. Att påminna mig själv om att "nu har jag en guldstund". Det har i helgen bland annat inneburit några minuter med en tidning i ena handen och en kaffekopp i den andra. Eller att lägga sig i en renbäddad säng och förstå på familjens tunga sömnandningar att friskheten är nära. Trivselkänslan tränger in i hjärtat. Vissa dagar kräver, mer än andra, att man är uppmärksam när guldstunden inträffar. Dom är för dyrbara för att bara låta passera.

sjuk gånger två

Magsjuka smittar inte via bloggen hoppas jag? Vet att en del av er får ont i magen av bara ordet, men tänk på något annat så går det nog vägen! I natt brakade det loss. Jag som började återvända till livet fick hålla i en gråtande son som också smittats. Mannen behövde jag inte hålla i famnen, men han drabbades han med. En erfarenhet rikare. Idag när jag ligger minus på sömnkontot krävs det viss ansträngning för att hålla gnistan uppe. Det kunde vara värre, detta är övergående och snart är det jul! Jag vill att vi blir friska snart, för mina hjärtemänniskor kommer hit och jag längtar i hela kroppen! Sätter in en passande bild. Tagen när sonen var på läger hos mormor och morfar. Bilden är klockren. Så här är han även denna sjuka dag. Glimten i ögat, även om den på bilden är dold av solglasögon, må den aldrig försvinna!

Sånger i advent

Årets roligaste försändelse

Min lille söte bror bakade skorpor och i all sin vänlighet beslutade han sig för att skicka upp en skorpa till sin större, fast ändå mindre, syster. Någonting blev galet. För hem till systern kom bara ett trasigt kuvert i en plastförpackning tillsammans med ett "ursäkta-brev" från Posten. Endera har kuvertet gått sönder och skorpan trillat ut eller så har någon hungrig Postenarbetare blivit en saffranskorpa mättare. Systern gjorde en anmälan på Postens hemsida, men har fått som svar att hon inte får någon ersättning. Snopet. Systern testade dock att skicka en knäck till sin bror och det kom fram. Ibland fungerar det.

Sjuk

Igår, strax efter sängdags, knackade magsjukan på. Inte helt oväntat eftersom många på skolan är sjuka. Men ändå. Jag kunde gärna ha klarat mig utan. Har varit däckad hela dagen och längtat efter att gömma mig under täcket. Med en liten pojke runt sig är det inte lätt att bara sova för att man känner för det. Insåg dock idag att köksgolvet var ett bra ställe, så jag la ut kuddar och filtar och låg och tittade när han lekte. Somnade en stund också. Turligt nog studerade mannen hemma idag och kunde stå för matservering och andra praktiska detaljer. Nu är han på jobbet, sonen sover och jag klarar av att surfa en stund utan att må för illa. Fast nu ska jag nog se om John Blund vill ha besök. Imorgon vill jag vara piggare. Finns ju så många roliga saker att ta tag i.

Day 30 – One last moment

Tidig morgon. Dricker varm choklad istället för kaffe. Försöker få jobbhjärnan att starta, men energinivån verkar bara räcka till att kolla statusuppdateringar på fejjan. Det finns dom som är på jobbet tidigt. Fick det här mailet nu på morgonen, skickat 06.05:

"Vi gjorde klart placeringarna igår och Aron får börja 17/1 på Förskolan Hjärtat."

En ny tid. Fast egentligen börjar nya tider hela tiden. För hos oss kommer förskoletiden just hinna börja innan det är dags för tvåsmåbarnstiden. Det härliga och läskiga med livet. Det föränderliga.

Day 29 – Your aspirations

När det kommer till kritan vill jag bara leva ett bra liv, där jag känner mig tillfreds och kan bidra till en skillnad. Där mina närmaste mår bra och trivs. Där jag kan sprida lite solsken. Solskenet som är större än jag, men ändå finns i mig. Och jag hoppas det räcker längre än bara till den innersta kretsen. Det finns många som behöver.

Day 28 – Something that you miss

En sådan här dag när temperaturen närmar sig minus 30, då saknar jag sommaren. Eller längtar till nästa sommar. Att sitta i vårt uterum. Gå runt barfota i gräset. Inte behöva klä på sig massa lager. Bara stoppa in fötterna i skorna och cykla iväg. Idag var det så kallt så min kollega styrde cykeln. Så kallt att det var trögt att cykla. Vitsen med kyla? Har inte förstått det än, kommer kanske aldrig förstå.

Day 27 – Your favorite place

Min favoritplats är hemma. Världens bästa ställe!

Day 26 - Your fears

I fredags fick jag skicka hem en elev som fått magsjuka. Gissa om jag började må illa direkt! Blev rädd att jag skulle åka dit. Än så länge är jag frisk och hoppas förbliva det!

En annan rädsla, av något större slag, är att något ska hända med min familj. Försöker att inte tänka på det. Om jag råkar tänka på det kan jag lätt börja gråta. Så jag undviker det och fokuserar på att vi har varandra nu! Livet är inte självklart, men kan få vara rätt underbart emellanåt.

Day 25 – A first

Gjorde knäck ikväll. Ett litet test. Med tyrkisk peber och havregrädde. Värt att göra en gång till. Minst. Polkaknäck är annars ett välbeprövat koncept. Väldans gott.

Sonen och kungligheterna

Små kids ska inte hänga framför tv:n. Jag antar dock att Arons mormor tycker det är okej med vissa undantag. En del grejer bara måste man ju se.

Awards

Bloggen min har fått två utmärkelser!

Spelregler för Cherry on top award:

1. Tacka den person du fick den av. 2. Kopiera utmärkelsen till din blogg. 3. Dela tre saker som du gillar, med dina läsare. 4. Skicka utmärkelsen till fem bloggar som du tycker förtjänar denna utmärkelse

Spelreglerna för Beautiful blogger-awarden går ut på att lista sju saker om sig själv och skicka uppgiften vidare till andra bloggare.

Först ett stort tack till S för alla heja-rop du ger mig genom livet!

Tre saker jag gillar:

1. Kaféer

2. Inredningstidningar

3. Klänningar

Sju saker om mig:

1. Är duktig på att fördriva tid.

2. Sms:ar hellre än ringer.

3. Har syambitioner.

4. Anser att mina fötter är för små.

5. Knaprar gärna på lakrits vilket passar bra ihop med mitt låga blodtryck.

6. Tycker att hemma är bäst.

7. Skulle vilja läsa mer.

Skickar detta vidare till: Min bror, systrarna C och M, min brors kompis fru och den härliga familjen H.

Cykel, julblomma och golvvärme

Pustar ut efter en lång arbetsdag som avslutades med julfest med klassen. I min bransch innebär det att man får vara med och fixa det mesta även om klassföräldrarna är dom som egentligen håller i det. Eleverna gjorde en liten julmusikal och var superduktiga. Eftersom jag har viss rutin vet jag att man inte ska oroas när det är kaos på övningarna, för vid självaste uppvisningen brukar det mesta klaffa. Så var det idag. Men visst har det oroats litegrann ändå. Jag och de två andra lärarna fick varsin julblomma. Har ändå jobbat nästan två veckor den här terminen så lite kan man ju begära... Cyklade hem och drack glögg med mannen innan han drog iväg till volleybollspelande. Hem till vårt varma hallgolv. Igår kopplades golvvärmen in. Det mesta tapetserades också. En felberäkning satte käppar i hjulet, så tapeterna räckte inte riktigt till hela hallen. Men det ska väl åtgärdas någon dag. Ögonlocken känns tunga. Helgen känns nära. Jag känns lycklig.

Day 24 – Something that makes you cry

Jag gråter sällan till filmer. Desto oftare till olika verklighetsbaserade serier och program: Extreme house makeover, Bonde söker fru (?), luciakröningen, Idol, lilla sportspegeln... Listan kan göras lång. Det som triggar igång mina tårkanaler är när jag ser familjeband. Någon har vunnit ett pris och tittar på sin familj som sitter på första bänk. Fram med näsdukarna bara!

Day 23 – Something that makes you feel better

En pratstund med min man. Ganska ofta kombinerat med fika. Det gör sådan skillnad i min dag.

Day 22 - Something that upsets you

När bilar inte stannar vid övergångsställen. Kalla mig tant. Det är okej. Jag har särskilt ett övergångsställe i den här staden som gör mig extra upprörd. Tur vi har flyttat så jag inte behöver nyttja det lika ofta. Har faktiskt funderat på att släppa en tom barnvagn över övergångsstället för att väcka bilisterna. Varför så bråttom? Det värsta av allt, ibland är dom jag.

Day 21 - Another moment

Sommaren 1996. Vi kliver av flyget i Atlanta, USA. Jag åker med en kristen organisation (hur nu en organisation kan vara kristen, men jag skriver så för att ni ska förstå så hoppas ni förstår). Vi ska vara på en jättekonferens med deltagare från hela världen och sen åka iväg och göra olika saker. Mitt team skulle åka till Chicago-området och göra olika uppträdanden, typ dans och annan gatuunderhållning, samt en del praktiskt arbete i ett samhälle där. Atlanta 1996. Där var det även sommar-OS. Mitt team är klädda i likadana t-shirtar. En del har gula och en del har blå. När vi kliver av flyget och går in i flygplatsen är jag en av dom första in. Möts av några kostymnissar som säger: "Do you belong to the Olympic family?" Det var mitt största idrottsliga ögonblick någonsin.

Day 20 - This month

Åh, vad vi behöver december. Allt ljus som fyller upp hem och stad i form av adventsstjärnor, ljusnät, ljusstakar, änglar, granljus och massa såna saker. Här i staden har kylan var nästintill obarmhärtig om du frågar mig. Inte undra på att våra tändstickor tog slut häromdan. December är för mig månaden då jag började jobba. En arbetsvecka i ryggen och rutiner börjar sakta men säkert smyga sig på. Måste hitta effektiviteten i livet. Har haft gott om tid till mycket under ett år. Nu ska allt det där jag vill göra rymmas på några futtiga timmar på kvällen. Timmar då energinivån sträcker sig till att trycka på fjärrkontrollen. December är också mysmånaden för mig. Baka goda saker, tända ljus, dricka glögg, försöka få till julpiff hemma och känna friden. Tänk, nu har vi hallgolv också! December, du gör mig glad!

Day 19 - Something you regret

Alla dom gånger jag stressar upp mig och får panik över grejer. Behöver träna på att andas in, andas ut och tänka logiskt. Tog lite tid innan sonen somnade ikväll. Ansträngde mig för att inte bli stressad. Tänka positivt. Tänka att det är mysigt att sitta bredvid en sötis som bara är så övertrött så han inte kan somna. Så mycket ljusare livet blir då. Nu ska jag försöka att inte känna stress över att klockan är halv tio. Det som inte är gjort är inte gjort. Det blir gjort någon annan gång helt enkelt. En utvilad lärare är bättre för mina elever än en helt färdigplanerad tröttis. En utvilad mamma och fru också. Så lägg ner kvinna och känn så bra det blir! Nu kavlar vi upp ärmarna vänner! En ny vecka väntar!

Day 18 - Your favorite birthday

Min sista praktik under lärarutbildningen gjorde jag i Ghana. Jag och en studiekompis hade bestämt att vi tillsammans skulle göra praktik utomlands. Vi ville till ett kustland. Kollade kartboken och Skolverkets hemsida. Fick napp hos en svensk skolförening i Accra, Ghana. Så vi åkte dit. Under praktiktiden fyllde jag år. 23 tror jag. På kvällen gick vi till ett litet hak alldeles bredvid där vi bodde. Det var torsdag. På torsdagar var det alltid live-musik på det där stället. Kan inte komma ihåg namnet... När vi kommer dit säger en i bandet "Happy birthday Miriam" i mikrofonen. Sen sjöng dom en grattissång på ett härligt reggae-vis och vi dansade hela kvällen lång. Det var så annorlunda och så roligt. Den mest utmärkande av alla mina födelsedagar.

Day 17 - Your favorite memory

Vi åkte ofta på husvagnssemester i min barndom. Två gånger till Finland. Kalajoki. Solnedgångarnas paradis. Det här särskilda minnet jag tänker skriva om utspelade sig en kväll. Min syster och jag hade borstat tänderna och tagit på oss våra Snobben-nattlinnen. Det var dags att sova. Pappa hade varit iväg en sväng. När han kom tillbaka hade han med med lakrits och hallonfanta. Vi fick stiga upp igen och smaka. Vilken lycka! Att få stiga upp och äta godsaker efter tandborstningsdags! Det är det härliga med rutiner, att man får bryta dom då och då. Ett tag senare lanserades hallonsoda i de svenska butikerna. Men aldrig har någon hallonläsk smakat så gott som den där kvällen i Kalajoki.

Bildbevis från händelsen finns i mina föräldrars diabildsarkiv.

Day 16 - Your first kiss

Alltså här har jag inget att komma med. Har inget minne av detta. Vem, när, var? Har dock ingen lång rad av pojkvänner efter mig så valmöjligheterna är inte så många. Fast nu behöver man ju inte ha en pojkvän för att kyssas. Så det kanske är komplicerat ändå. Föredrar i alla fall att kyssa mannen som är på macken och jobbar just nu (fast helst inte när han luktar olja och stekos, haha). Mannen som hade städat huset och bakat bröd när jag kom hem från jobbet idag. Kanske borde belöna honom med en kyss när han kommer hem? Om jag inte redan har somnat då.