Trygghetstanka

I helgen har vi finbesök av min bror. Vi äter, dricker kaffe, ser Lyxfällan, spelar TP eller carca och pratar om allt och inget. Just nu sitter jag och väntar på middagen. Mannen och brorsan grillar kött och fixar annan manlig mat. Jag gjorde en snabb insats och arrangerade desserten. Chokladpudding. Kl 9 imorse undrade min bror om vi skulle ta och hitta på något. Då hade vi redan hunnit med långfrukost. Blev ett parti TP (som inte är färdigspelat än) i kombination med Melodikrysset innan vi åt plättar till lunch och begav oss in till city. Man kan hinna mycket när man stiger upp före 7. Jag skriver kan. Det är inte alla dagar som flitens lampa lyser. Igår kände jag dock inspiration. Kan bero på att jag har en universitetsrapport som borde skrivas. Istället ägnade jag mig åt lite allmänt fix. Rengjorde ugnen, försökte rengöra elementet i köket, ordnade med en kuddgrej till Arons stol, fäste tyget till köksoffelocket och flyttade alla spel till lådan i kökssoffan. Det är i sådana här lägen som det är helt perfekt om Aron väljer att sova flera timmar. Det gjorde han inte. Vet inte ens om han sov en timma. Han ville mest vara nära och bli buren. Det är bara så svårt att rengöra ett element och hålla i en bebis samtidigt. Eller fixa med ett sofflock. På något vis gick det vägen ändå. Aron är för det mesta nöjd. Den senaste tiden har han dock uttryck behov av extra närhet, inte velat somna (på en gång, som vi annars varit bortskämda med) och sådana där saker. En utvecklingsfas kanske. Läste ett fint ord här någonstans på nätet. Trygghetstanka. Att bebisar i den fasen behöver det. Fast, vem behöver inte det emellanåt?